Heide Park

Amanda fick äntligen åka i Vikingaskeppet som hon aldrig hann prova då Wasalandia stängdes innan hon hunnit bli tillräckligt lång. Förövrigt så har vi i vår familj inte de mest långvuxna gener att förse barnen med, men där längden inte räcker till kan vi i alla fall trösta med att vi själva också varit där.

Pappan och de tre äldsta fick prova denna

Pappan och den äldsta fick prova kraken och en annan som hette flygande demonen. Den näst äldsta saknade tyvärr ett par centimeter.

Pappan och den näst äldsta provade fritt fall ett par gånger

Pappan och den längsta dottern provade det som förr i världen var Enterprise på Wasalandia för de som kommer ihåg. Pappan behövdes annars till flera attraktioner som längdtillägg eller sällskap och efter lunchen då även Johannes provade vikingaskeppet och det skulle åkas flera varv, började en viss åldersförnimning komma fram. Pappan trodde aldrig att han skulle vara en av de där som börjar må illa av nöjesfältsattraktioner, men han började nog bita ihop tänderna och svälja spott och må lite pyton, men bet ihop och i sitt sinne planerade ut rutten till närmaste sprutgödslelbara blomrabatt ifall det skulle behövas. Attraktioner som snurrar är dock värre än såna som faller. Att bli äldre innebär alltså att man lättare blir illamående av snurrande (och/eller kasta-om-vätskor-i-magen) attraktioner.