Ribe Vikingacenter

Vi började dagen med att köra fast i leran då vi skulle köra iväg från ställplatsen. Ställplatsen vi bodde på var gräsbevuxen och det hade ju regnat dagen innan och under natten, så det den var ganska saturerad med väta. Då jag backade kom vi längre ner på sluttningen och det var inte dikat så vi det började slira då vi skulle köra därifrån. Vi höll åtminstone på en halvtimme med att försöka komma bort. Till sist gick det med allas hjälp. Eva gasade och vi andra buckade på. Vi tvättade av den värsta leran från husbilen, fyllde på vatten, tömde gråvattnet och körde iväg. Vi ville ut till västkusten eftersom vi antog att det måste vara vackert med en kust ut mot atlanten. Vi hade också läst att där fanns världens största tidvattensområde som vi ville besöka. Jag har aldrig sett tidvatten in action, så det lät intressant. Området sträckers sig från mitten av Jylland till Holland och finns på UNESCOS världsarvslista.

Vi fick tips av grannen som bodde bredvid ställplatsen att vi kunde besöka staden Ribe. Det passade oss väl eftersom vi läst att där skulle finnas ett Vikingcenter med olika aktiviteter under året och där man kunde se hur vikingarna levde och vad de gjorde. På hemsidan såg vi inget specifikt program just nu, men vi tänkte att vi får säkert i alla fall vandra runt där och titta på byggnaderna. Vi satte in koordinaterna till vikingacentret och körde iväg.

Då vi kommit till Ribe såg vi att det hade samlats massor med folk på ett ställe, det var många bilar som parkerade på en äng utanför något ställe. Och det visade sig att det var just vikingacentret vi var på väg till som hade så mycket besök just idag. Det var nämligen årets (och världens) största vikingamarknad som just öppnade då vi kom dit. Köerna dit var faktiskt långa, och vi började känna av en viss småhunger, så vi beslöt att vi tillreder lunch där på parkeringen och så far vi in efter att vi ätit, och då är hoppeligen köerna borta. Vilket de var.

Det var jätteintressant att vandra omkring där. Vi gick in i rekonstruerade långhus, såg hur de eldade i mitten av byggnaden, och röken steg upp genom ett hål på taket. Det var ganska mörkt och lite rökigt. Det fanns ingen skorsten från eldstaden utan röken hittade till hålet i taket.

Utanför fanns många stånd av olika slag. Måna som smidde olika saker eller hade tillverkat något enligt tidsandan. Det som sålde eller bidrog med utställningar eller program bodde där på området i sina forntida tält och var klädda i tidsenlig stil.

Efter ett tag fick vi se en stridsuppvisning där två vikingaklaner slogs om deras heder efter att en av dem hade blivit förolämpade på något sätt. Svärden, yxorna och sköldarna klingade och de var erfarna ”re-enactment fäktare” som håller på med forntida svärdslekar som sport. Svärden och yxorna var förstås rundslipade, men hade utseende, vikt och balans lika de vapen som användes under vikingatiden. Vi talade senare med en av uppvisarna och fick prova att hålla i hans svärd.

Sen gick vi vidare och tittade på allt som fanns att titta på. bl.a. en hästuppvisning där ryttare red på såna hästar som vikingar hade, och de var riktigt skickliga. De som pratade talade danska så jag hann inte uppfatta vilken sorts ras det var, men det kändes som att det var islandshästar och att de töltade. De som kan om hästar får rätta min okunskap.

Vi såg också hur de snickrade vackra dekorationer i stockar som skulle till ett vikingahus, hur de yxade till båtar på vikingavis, båtarnas stil var inte de som vikingarna hade, men metoden med vilket de byggdes var det.

Efter besöket på vikingacentret, vilket vi alla var väldigt nöjda med, körde vi ut till ”Vadehavet” som det stora tidvattenområdet kallas.

Vi körde till början av en väg som far ut till en holme. Det fanns flera varningsskyltar att man inte skulle köra vidare om man inte var bekant med tidvattnet. Så vi parkerade bilen och gick till platsen där vattenlinjen var. Det skulle ha varit intressant att vara där en hel dag och se skillnaden i ebb och flod. Jag tror att det var flod då vi kom, och att tidvattnet sakta kom in.

På vägen till tidvattenstället körde vi förbi en traktordragen ”bussvagn” med stora hjul som de just höll på att skölja av med vattenslangar, och folk kom gående därifrån med stövlar och kikare. Det lär vara väldigt rikt djurliv.

Vi gick i alla fall ut till vattnet längs vägen som for till ön, och vi kunde se hur tidvattnet sakta kom in. Om man såg en liten sten som ännu var lite torr på ovansidan, så kunde man se hur den under en minut hade blivit helt våt.

Det var riktigt intressant.

Medan vi vandrade fascinerades vi även över hurudan stenart de har här. De stenar som hade använts att fylla ut vägen med, var många av dem såna man kunde knacka till spetsiga verktyg som förr i världen. Flintknackning, alltså att man knackar på stenar vars kristallstruktur är sådan att det faller bort flak och flisor av stenen vilket resulterar i vassa och släta kanter. Nu vet jag inte om det var flintsten, men de såg exakt ut som de stenar som vi såg i en video om flintknackning på Techmania i Pilsen. Barnen ville förstås plocka med sig alla stenar de hittade, men vi tänkte att vi inte kan ta från denna plats i alla fall eftersom det var ett naturskyddsområde, men ett par stenar har vi hem i alla fall från Danmark som vi skall testa knacka på lite då vi kommer hem.

Nu började dagen så småningom lida mot sitt slut, vi styrde gpsen till Billund där vi skulle övernatta (där Legoland finns) men via ett ställe som vi sett på kartan att kunde tänkas ha en fin kust. Då vi kom till det tänkta stället körde vi på måfå ut till stranden och blev helt överraskade hur fint det var. Och alla snäckor. Jag hade aldrig sett så många snäckor förr.

Först såg vi några, sen såg vi mer, och då vi kom närmare vattenranden så sa det bara kras kras vid varje steg man tog.

Vi samlade lite snäckor och beundrade stranden och det vi såg.

Vi såg även flera skal av krabbor, som de lämnat efter sig vartefter de ömsat skal (antar jag).

Sen efter detta körde vi sista sträckan, och vi sov på en parkeringsplats för husbilar nära legoland.

En lång och intressant dag till ända. En av de finaste på resan, där vi inte hade planerat så mycket men vi fick uppleva massor.