Vi följde bärnstenvägen

Bärnstensvägen var en livligt traffikerad handelsrutt mellan medelhavet och kuststäderna kring Östersjön och användes för bl.a. handel med bärnsten vilket romerska köpmän eftertraktade. Rutten lär ha varit i bruk så tidigt som bronsåldern (då fanns ju förståss inte Rom 🙂 ). Guldet från norr transporterades över kontinenten till Medelhavet via floden Dneipner och Vistula (och som vi nämnde tidigare, så tog senare teutoniska riddarna tull på bärnstenshandeln som färdades via floden Vistula, som vi har följt en bit genom Polen). Att vi färdats längs ”The Amber road” lärde vi oss först nu då detta skrevs.

En stad som vi körde via, och stannade vid idag, är Kłodzko, som verkar ha befolkats redan under första århundradet och haft betydelse för bärnstensvägen och handeln med Rom.

I staden finns även ett stort fort som först restes under 800-talet och har byggts ut flera gånger och som under kung Fredrik den stores tid var det största fortet i Preussen. Napoleon Bonapartes bror lär ha varit med och belägrat det i nåt skede och före andra världskriget var det ett fängelse, under andra världskriget tog Gestapo över det och det blev till ett fångläger för krigsfångar och politiska motståndare, senare en del av Gross-Rosen koncentrationsläger.

Staden har hört till Tyskland, den har hört under det Habsburgska kungahuset som en del av det Bohemiska kungariket, den har varit en del av Preussiska kungariket och Tjeckien har även tvistat med Polen om vem som skall ha staden. Den var väldigt backig. Vi åt lunch där, vandrade lite, gick i en leksaksaffär, for upp till fortet och for vidare. Veni vidi edi.

Fortet uppe på en kulle

Ganska lik fotot från Wikipedia. Staden har kallats ”lilla Prag”

Jag tror denna staty beskriver Maria bebådelse.

Det kostade att besöka fortet och dess labyrint så vi körde vidare.

Polen är ett land av kontraster. Vackert och slitet på samma gång. Förfallet och fint.

Nu har vi korsat gränsen till Tjeckien. Vi får byta Dziękuję (Djinkuje) till Děkuji (Djekuji). Det betyder alltså tack. Språken är väldigt lika varandra.

Gränsen mellan Polen och Tjeckien var väldigt kuperat. Öronen slog lock flera gånger och man fick bromsa i slingrande nerförsbackar och växla rejält ner i uppförsbackarna.

Begskedjan som finns vid gränsern heter Sudeterna, vid en turistort (Špindlerův Mlýn) som vi inte besökte vid denna bergskedja har en av Europas största floder Elbe sin källa.

Vägen till vårt nästa läger var avstängd efter gränsen så vi hamna på en ganska lång omväg. så vi kunde inte lyssna på GPSen, utan vi följde tillfälliga skyltar som pekade till Prag och staden vi nu är i. I nåt skede slutade vi se rätt namn de där skyltarna och konstaterade att vi kört lite åt fel håll en bit, men bara ett par kilometer som tur. Med det var lite tröttsamt i det skede då jag trodde att jag kört massvis med kilometrar åt fel håll, men det var omvägen som nog var 50 slingerkrok-kilometrar extra, och felkörningen kanske bara 3km.

Vårt nuvarande campingområde är kanske inte att hurra för. Det här var det första jag såg då jag gick ner till vattnet efter att jag diskat undan.

Jag tänkte att jag även skulle sammanfatta Polen lite.

Det är ett vackert land. Vackra vyer, mycket jorbruk. Det var enormt stora fält man såg, och inga diken på åkrarna konstigt nog. Det var kanske en parentes, men jag reagerade på det i nåt skede och funderade, var är dikena? Vägarna har alléer överallt med vackra, ståtliga, gamla träd. Landsvägarna är kurvor, och så går de rakt igenom småstder/byar. Sen byggs det mera motorvägar, med EU stöd. förövrigt var vägarna i södra estland, lettland och litauen också på samma sätt förbättrade och financierade, där var vanliga vägarna raka dock. I Polen ser man mest DAF och MAN lastbilar, sen kommer Scania och efter det IVECO, Volvo och Renault.

I Polen är det något nytt för kassapersonal att man kan trycka på debit knappen på då man betalar med kort.

INGEN KAN ENGELSKA… nästan. okej, en del kan engelska. Men många man tror borde kunna kan inte.

På de flesta ställen talar jag Engelska och de talar Polska eller Ryska tillbaka. Vi Gestikulerar på internationelliska.

En gång kunde jag kommunicera på min bortrostade skoltyska med en vakt på en kamping.

Jag inser hur tacksamma vi får vara över att få lära oss flera språk i skolorna. Och att våra filmer inte är dubbade.

Vi är annars nu i staden Hradec Králové. Vi tänte först att vi skulle stanna här två nätter, men vi kommer att åka vidare till Prag imorgon och där stanna ett par nätter istället. Vi skall där också hälsa på vår första Au-Pair. Barnen talar om att vi är på väg till Lily istället för att säga att vi är på väg till Tjeckien.